tisdag 12 april 2011

Vilket gör mest ont?, leva eller dö?

Vilket är värst en snabb smärta innan livet är slut?, eller livets ständiga smärta?
Vi styr inte våra liv, våra liv styr oss. Valen vi gör i livet är redan bestämda, dem sker vare sig vi vill eller inte.

Jag lever inte längre, inombords är jag död och jag vill inte längre kämpa emot mitt ödé i livet för kampen mot livet har tagit för mycket på mig och min livslust har försvunnit för länge sedan. Det är slut och över...

Det gör ont i hela själen av att se dig gå, vill inte förlora dig. Jag gjorde fel och jag står för att det var jävligt dumt att inte svara, men jag menade inget illa. Men du sökte chanserna till att gå, varför vet jag inte och kommer heller aldrig få veta. Vad jag tror är att du ville få chansen att ge mig samma smärta som jag gav dig när jag lämnade dig, skillnaden var  att jag var och är sjuk. Är fortfarande sjuk men äter medicin som håller mig vid liv. Känns mest som en konstgjord andning, inget långsiktig utan bara ett sätt för att orka med några dagar till.

Se tillbaka på det liv jag levt, alla dagar som har flytt. Lämnar bakom mig en evighet för nu börja någonting nytt. Du fyller varje ögonblick med ljus, du får mig känna liv och lyckans rus inga tvivel finns i mig för jag vet att hjärtat tillhör dig. Ta min hand och lita på, där finns även vackra slut. Ta min hand och titta på när livet blomma snart blommar ut.

För jag tror och jag vet att du förstår, jag följer dig vart du än går. Du är min tro, mitt hopp och min bästa vän.



Det finns en kärlek till dig som inte kan beskrivas, du är ett måste i mitt liv. Att vara vid din och barnens sida ge mig livlusten, ni har och kommer alltid vara min mening med livet. Meningen med mitt liv är inte företaget men det ger mig möjligheten att leva och gav oss möjligheten till att leva ett bra liv. Jag valde att jobba mycket, valde att satsa på företaget. Jag såg långsiktigt på oss och visste att vi skulle fått utdelningen för att mitt slit framöver, det skulle ge oss möjligheter som man aldrig annars kan få på min utbildning och ett vanligt arbete.

Förstår mig inte på livet, förstår inte meningen med allt som sker... Man försöker bygg upp livet till något man tror på, men lika snabbt raseras allting. Man tappar helt greppet om livet, sätter sig i ett hörn, vill bara gråta man blundar och försöker se livet med öppna ögon. Jag hatar att lida, hatar smärtan av ångest inombords.

Jag vet att jag älskar dig, vet att du är kvinnan i mitt liv. Du har alltid varit det största för mig, den enda konkuransen du har är barnen annars finns det ingen annan för mig.
Ni är älskade varje minut...