Livet är här och nu...

Det gör ont i hela själen, livet är det som är här och nu... Varje dag är en gåva som man måste ta vara på, ska försöka göra något åt min egna livssituation för det är just den som förstör mig och få mig må såhär dåligt. Idag är en sådan dag då jag lika gärna kunde legat och glott i taket hela dagen. Men hur kan jag klaga?, jag tror att min oro över Sara gör att jag må så dåligt just nu, jag kan inte tänka mig livet utan henne.
Hur utvecklingen än kommer bli så ska jag kämpa för det som vi en gång lovade varandra i nöd och lust, hon har funnits för mig när jag blev sjuk och nu är det min tur att kämpa.

Idag sa Leah för första gången efter allting att hon älskade mig igen, det kom en tår på kinden.

Allt kan förändras så otroligt fort...

Det finns nog ingenting som skrämmer mig så mycket som att hela livet kan förändras på en millisekund, kör du motorcykel så kan en sten, en vindpust göra dig rullstolsbunden om du har tur och med lite otur kan livet vara över. Jag gör ett val när jag sätter mig på motorcykeln, jag vet riskerna och jag ta dem. Kan tillägga att innan jag vet någonting mera så kommer motorcykeln att få stå, ta inte risken för jag om någon behöver vara hålla ihop nu.

Men när man inte tar dem riskerna och ändå drabbas så tycker jag att livet är fruktansvärt orättvist. I onsdag så kan stora delar av mitt liv förändras, men vad är förändringen i mitt liv. Ingenting om man jämnför med Sara, jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att när man blir färgblind direkt så kan det vara någon av dem vidrigaste sjukdommarna som kan drabba en människa, MS eller hjärntumör. Det är klart man blir rädd, helt livrädd och jag har gråtit i min ensamhet.

Livet är så fruktansvärt orättvist, det är ovissheten som gör ont. Att inte veta, att inte ha en aning om vad det är eller hur allvarligt det är. Jag blir galen av att vänta, kan inte ens föreställa mig om hur du känner och mår...

En lugn dag...

Idag är en väldigt lugn och skön dag, tid att stöka bort en massa surdegar som legat för länge på skrivbordet och skräpat. Skönt när sådant är gjort...

Nu har jag 3 bokade visningar på hus i Nykvarn så nu ska väll hus planerna äntligen bli verklighet, förhoppningsvis blir det en sommar i hus. Men ska ju inte förneka att jag trivs grymt bra i min lägenhet, centralt och nära till allt.

Hade en sjuk dröm inatt, en dröm om mitt liv för 10 år sedan. Vilken jävla kontrast mot hur jag lever idag. bland skulle det vara skönt att flytta hem till Kalmar igen men tyvärr finns väll inget av det gamla kvar. Men synd att man inte tog vara på den tiden bättre och uppskattar den först nu.

Ska hämta motorcykeln i eftermiddag så sen blir det hoj åkning...

En gammalt ordspråk, kasta inte sten i glashus...

Eftersom man tydligen ska prata igenom en blogg på 2011-talet, slänga på luren och sen prata genom alla på Internet där alla kan läsa så får väl jag fortsätta på den trenden.

Man kanske inte ska kasta ut allt man tycker eller tänker rakt ut hela tiden, folk rå väll inte för hur dem ser ut. Visst det håller jag med, men eftersom jag inte gör det i vanliga fall eller i något annat sällskap så kommer det någonstans ifrån. Men jag kallar hellre någon annan det än dig, du kallar hellre mig en massa skit en någon annan.

Du säger exakt samma sak men du gör påhoppen direkt på mig, det är den stora skillnaden.

När jag vurpade med hojen, då var det äldsta tjejen som frågade hur det gick. Det första du sa var att jag var pinsam.

Du är den första som kallat mig tjock och sagt att jag måste banta.

Du är den första som tror dig kunna bestämma över min ekonomi, trots att jag är en vuxen människa och betala betydligt mer än jag måste. Har inget emot det men ska inte ta skit för det.

Ingen annan än du har hånat mig när jag gråter...

Ingen annan har varit så öppen med sitt förflutna och så gärna kastat i mitt ansiktet om alla man varit med...

Att Slatten var en bättre pappa än mig, det var någon som hindrade mig att vara pappa.

Att säga att jag bjuder min dotter på öl och snus är väll också ett jävla påhopp, att min dotter fick smutta på en öl är inget jag förneka. Men jag kan med all säkerhet meddela till alla oroliga där ute att hon inte kommer få några men av det. Snus, nej Elsa har inte fått smaka på snus NÅGONSIN och skulle ALDRIG få det heller men hon är väldigt förtjust i dosan och vill gärna smaka när pappa ta därav har det bli en liten rolig grej att retas med henne.

Men han som alla jämför mig med, hur jävla bra är han egentligen?
Enda skillnaden är att jag varit med i bilden så mycket längre, men hur många vet att Slatten betalat för att köpa sex? Att han har en sådan vriden syn på kvinnan att man kan betala för att få ligga, inte så att det var flera år sedan heller utan nyligen. Hur jävla normalt är detta? Skulle du vilja ha en sådan person i närheten av din dotter?, vad du än säger så vet jag att du skulle kämpa med näbbar och klor för att förhindra detta.

Men nej detta kom aldrig fram, det kom bara fram att jag hotat och betett mig illa.
Att någon höll på med mig samtidigt, kom det fram? nej allt som kom fram var att jag skulle hålla på.
Det ringde man så gärna och tala om, gjorde allt för att förstöra det liv som jag levde.
Men när jag ville lägga fram sanningen då var jag en jävla idiot som hotade och hadde mig, men ingen var bättre eller sämre i denna kråksången.

Detta är som vi vet bara en del av allt som hänt, men här en av anledningarna att jag inte kommer sitta och ta skit av någon som bara hört halva sanningen. Jag kommer bli helt galen och tala om precis vad allting handlar om. Vilket inte gör någon nytta utan då håller jag mig på min kant och står på mina ben.

Men nästa gång ni vill måla ut mig som faan på väggen så kom till mig så ska jag berätta sanningen...

En söndag

En regning söndag så borde nog inte allt vara på topp, men det är en vilans dag. Samla energi och kraft att ta veckan med nya steg.

Inte sovit många timmar inatt, min rygg är det som tagit mest stryk fysiskt av mitt arbete och mitt sätt att leva. Redan som 14-åring skadades min rygg svårt av ett större bråk där jag fick stryk 30 mot 1 och jag fick bara ta emot slag och sparkar även när jag låg ner.
Egentligen ska jag vara glad att jag lever men jag är mest arg, dessa 30 invandrare la ribban för mitt hat emot invandrare och deras sätt att leva på samhället.
Mest arg över dem 2 poliser som stod och såg hela misshandeln men inte ingrep förrän efter invandragänget hade försvunnit, enligt mig grovt tjänstefel. Ingen dömdes utan dem närmaste åren efter detta handlade mitt liv om hämnd.

Detta blev början på en 7 års lång våldsspiral där jag först slog och frågande sen, mitt förtroende för svenska rättsväsendet hade förlorats och skulle under flera omständigheter försvinna helt.

Hur är det möjligt...

Det har hänt för för mycket, ständigt strös det salt i såren. Det finns inget här och nu, har alltid levt så och trivdes med det då men nu börjar helt allvarligt krisen komma om att åren går och livet passera.

Det är dags att sätta sig ner i lugn och ro, fundera ut vad vill just jag med mitt liv. Vad är det viktiga för mig och hur vill jag leva. Jag har alltid levt för stunden, ingen trodde jag skulle bli äldre än 25 men nu är jag 27 och lever på helt annat sätt än innan. Säkert farligare än många andra lever sitt liv, men om man skulle jämföra med innan så är det livet jag lever nu inte ens värt att jämnföra med livet innan.

Vem trodde att jag skulle bli pappa?, vem trodde jag skulle kunna ta hand om ett barn? Ingen kunde nog se eller tänka mig som farsa. Ingen kan nog tänka sig bilden hur jag står där på Mälarsjukhuset i Eskilstuna den 26 okt 2009 som fullvuxen karl i ett par svarta tights, fruktansvärt vilsen och ensam och bara gråter. Glädje tårar eller sorg, en blandning, en chock som jag inte pratat om utan bara gömt undan. Jag stod där och kunde när som helst förlora Elsas mamma Sara och Elsa. Det största som hänt mig, det som gett mig mest glädje i mitt liv.

Idag när jag håller på att göra samma saker som jag kunde göra förut utan den minsta tvekan så tänker jag idag en extra gång. Jag tänker och fundera på hur kan detta drabba Elsa, hon är mitt allt och ska få den barndomen som jag aldrig fick. Hon ska få trygghet och möjligheten att inte hamna i dem villospår som jag gjorde.