Trodde aldrig jag skulle känna att jag längtar tillbaka och saknar, fanns så mycket minne och så mycket känslor... Dåliga och bra, men åren har gått sedan dagen jag flydde. Sedan jag satte mig på bussen och lämnade allting bakom mig så har det gått 7 år och väldigt mycket har förändrats i mitt liv. Jag är inte alls den person som jag var då och lever inte alls det livet som jag levde då.
Men det fanns en trygghet som jag inte känner längre, en trygghet i vänner och bekanta... Vänner som man bara tvingades lämna för att överleva.
Då såg jag aldrig meningen med det livet som jag levde, nu sju år senare kan jag kolla tillbaka och se meningen. Det gjorde mig till den jag är idag, men det var ett hårt liv som satte livet på sin spets hela tiden.
Alla dem upptågen som var och alla dem galna grejer som hände är minnen för livet... Minnen värda att minnas. När man var där insåg man inte möjligheterna fullt ut, idag kan jag se dem men då är det för sent.
Den resan jag gjort på sju år är en helt otrolig resa, en resa som kostade blod, svett och tårar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar